Cykla mellan Klavreström och Åseda

Norrhult är tillsammans med Klavreström den mest betydande bruksorten i Nottebäck socken. Till Norrhult kom järnvägen 1902, dragen genom den natursköna Norrhults by utmed Norrsjön från Klavreström. För Norrhult fick järnvägen stor betydelse. Samhället växte upp runt järnvägen. Här har funnits hotell, bank, post och en rad olika affärer, alla samlade i närheten av stationen. Rosdala Glasbruk var helt beroende av banan.

Stationshuset i Norrhult byggdes 1902, som ett mindre stationshus med bostandsvåning på två rum och kök. I slutet på 1940-talet tillkom en väntsal och expeditionslokaler. Förutom huvudspår fanns här två mötesspår, utdragna till en mindre rangerbangård. 1949 fann här fyra anställda. Här såldes, det året, nästan 800 biljetter och cirka 28 000 godsexpeditioner.

Se informationsskylten om Norrhult med mer information här Pdf, 31.1 MB, öppnas i nytt fönster.

När man lämnar Norrhult och kör i riktning mot Åseda så passerar man Järnvägsbron - den enda permanent monterade krigsbro som finns i Sverige idag. Tanken var från början att bron skulle vara tillfällig, men 1999 beslutades det att den skulle bevaras för gång- och cykeländamål. Krigsbron byggdes 1973 i samband med att landsvägen, idag väg 31, skulle breddas. Eftersom järnvägen snart skulle läggas ner, beslutade man att inte bygga en ny permanent bro utan istället en krigsbro.

Bron är 30 meter lång och väger 90 ton.

Se informationsskylten om Järnvägsbron med mer information här Pdf, 32.1 MB, öppnas i nytt fönster.

Banvaktstugan 362 i Sälleli beboddes redan innan järnvägen var färdigställd och var verksam fram till mitten av 1940-talet då järnvägen motoriserades och ångloken ersattes med diesellok.
Sommartid var brandrisken hög då ångloken frustade förbi med gnistor i sitt spår och under vintern handlade arbetet mer om snöröjning i den branta backen upp mot Flybo. Som transportmedel använde banvakten en cykeldressinen, en tung kamp i uppförsbackarna. Banvakten hade ansvar för hela sträckan fram till Linneberg.

Se informationsskylten om Sälleli med mer information här Öppnas i nytt fönster.

Den högsta punkten under resan mellan Klavreström och Åseda ligger efter den branta stigningen från Sälleli mot Flybo. När du når toppen har du tagit dig upp till 288 meter över havet vilket är mer än 80 meter hög stigning från starten i Klavreström/Norrhult. Den brantaste lutningen på sträckan är 25 procent.

Se informationsskylten om Högsta punkten med mer information här Pdf, 30.5 MB, öppnas i nytt fönster.

När järnvägen kom till byn i början av 1900-talet ersattes det gamla ortsnamnet Nygård med Flybo. Tidigare fanns det en gammal brunns- och badanstalt i Nygård med en vattenkälla med ett av Sveriges bästa hälsovatten. Anläggningen eldhärjades vid sekelskiftet men återuppbyggdes igen och stod klar 1912. Förutom att dricka brunn kunde gästerna njuta av både resurang och badhus med gyttjebad och ångskåp. Efter cirka 30 år upphörde verksamheten. Badhuset revs sedan men restaurangen står klar.

I Flybo lämnar cykelleden banvallen och går genom samhället en kort sträcka.

Se informationsskylten om Flybo med mer information här Pdf, 31.7 MB, öppnas i nytt fönster.

Här flyttade banvakten och hans familj in, när huset blev färdigt 1902. Stugan bestod av två rum och kök, där ett rum var ”finrum”. Så hela familjen, som kunde bestå av många barn, bodde i princip i ett rum och kök, utedass, och bara kallvatten. Banvakten hade ett ansvarsfullt jobb med att hålla järnvägsspåret i gott skick. Vid behov utfördes slipersbyte, röjning, gräsklippning, snöskottning, rensning av växlar, kontroll av kreatursstängsel och grindar. Solkurvor, nedfallna träd och stenar, som hindrade trafiken, måste larmas. Kommunikationen med lokföraren bestod av knalldosor som lades på spåret några hundra meter från hindret.

Se informationsskylten om Linneberg med mer information här Pdf, 31.1 MB, öppnas i nytt fönster.

I ett stenröse vid torpet Lyckanshöjd, vid Badeboda, hittades år 1887 Badebodaskatten, ett fynd från medeltiden. Torparen och muraren Johan Svensson var sommaren 1887 på arbete i Stockholm, medan hans båda döttrar Anna och Evelina var hemma vid torpet. När han på hösten kom tillbaka från sitt arbete fick han se flickorna leka med några underliga föremål i gult och silver. De berättade att de funnit sakerna i ett stenröse nära stugan under sommaren. Johan Svensson tog med sig föremålen till sockenprästen i Åseda som skickade föremålen till Kungliga Vitterhets Historie- och Antikvitetsakademie.

Skatten består av två hängsmycken, ett stort spänne och flera små, två fingerringar, nio lösa franska liljor och ett långt beslag, tre silverrosor och en krona i förgyllt silver. Föremålen dateras till 1200- eller möjligen tidigt 1300-tal.

Skatten finns idag på Statens historiska museum i Stockholm.

Se informationsskylten om Badeboda med mer information här Pdf, 30.3 MB, öppnas i nytt fönster.

Vid dammen Susan byggdes år 1910 en mekanisk verkstad längs Badebodaån. Den unge August Lindahl och en kompanjon kunde anlägga ett fem meter högt damfäste vid dammen. Det var ett komplicerat och uppfinningsrikt arbete att anlägga dammen och man kan fortfarande idag se de stora jordhögarna som skapades vid utgrävning av den gamla dammen. I fallet placerade man en turbin som försåg både verkstadens maskiner och belysning i området med elektricitet.
1916 brann verkstaden och verksamheten flyttades till nybyggda lokaler i Åseda.

Vid sidan om verkstaden fanns under samma tid en kvarn. Detta var troligtvis en av områdets sista större kvarn och den fick betjäna många gårdar i området. Även kvarnen ödelas i branden 1916.

Se informationsskylten om Dammen Susan med mer information här Pdf, 32.5 MB, öppnas i nytt fönster.