Våld i nära relationer

En man med en knuten näve och en kvinna som skyddar sig. Foto.

Är du eller någon du känner utsatt för våld i en nära relation? Du har rätt till stöd och skydd.

Är du utsatt för våld i en nära relation?

Våld i nära relationer kan vara flera saker. Ibland är det en partner som utsätter. Ibland är det andra släktingar. Det kan också vara barn som utsätter sina föräldrar. Våldet kan vara både psykiskt, fysiskt och sexuellt.

Det kan handla om att någon:

  • Kallar dig för något fult och elakt eller att du får höra att du är dålig och jobbig.
  • Knuffar, slår, sparkar eller skadar dig på något annat sätt.
  • Kontrollerar och begränsar dig, tvingar dig göra saker du inte vill.
  • Tvingar dig att anpassa ditt beteende eller din livsstil.
  • Tvingar dig till något sexuellt.
  • Tar kontrollen över din ekonomi.

Du har rätt till skydd och stöd

Vem som helst kan bli drabbad av våld i nära relationer. Du som är utsatt ska få information, skydd och stöd och bli bemött med respekt och empati. Det har du rätt till. Om du har barn har även barnen rätt till stöd.

På vår sida om Våld och hot finns information om hur du gör för att få stöd:

Våld och hot

Fakta om våld i nära relation

Begreppet våld i nära relationer är ett övergripande begrepp som omfattar allt våld som sker i nära relationer, så väl mot barn som mot kvinnor och män. Med våld i nära relationer menas att våldet sker i nära relation, exempelvis av en partner, före detta partner, barn (minderåriga eller vuxna) eller syskon. Begreppet omfattar våld i heterosexuella relationer, våld i samkönade relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt barn som utsatts för- eller bevittnar våld. Både kvinnor och män, flickor och pojkar kan vara utövare av våld men också utsatta för våld. Däremot ser våldsutsattheten olika ut. Våld i nära relationer är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett folkhälsoproblem som kan ge allvarliga konsekvenser för den som utsätts (Socialstyrelsen, 2016).

Våld i nära relationer kan ta sig i många olika uttryck och utgör ofta ett mönster av handlingar. Då våldet ofta äger rum i hemmet uppmärksammas det sällan av utomstående. Våldet, hoten och trakasserierna är oftast inte en engångsföreteelse. Det vanliga är att våldet är återkommande och att det trappas upp och blir grövre. Det finns även en koppling mellan våldsutsatthet och fysisk och psykisk ohälsa (Socialstyrelsen, 2016).

Normaliseringsprocessen

Normaliseringsprocessen är en förklaringsmodell av våldsprocessen i nära relationer och är till hjälp för att förstå vad det är som händer i en relation där det förekommer våld. Normaliseringsprocessen beskriver hur en relation förändras från en kärleksrelation till en relation präglad av kontroll, hot, kränkningar och fysiskt våld. Då våldet introduceras långsamt anpassar sig den utsatte och ofta internaliseras våldet, det vill säga att den utsatte antar våldsutövarens verklighetsuppfattning. Det som inte skulle varit möjligt i början av förhållandet upplevs nu som normalt. Båda parterna förskjuter gränserna för vad som är accepterat. Våldet förminskas och positiva handlingar förstoras. Våldet blir ett normalt inslag i vardagen och leder fram till att våldet accepteras och försvaras av båda parter.

Uppbrottsprocessen

Uppbrottsprocessen är den process som beskriver vad det innebär för en våldsutsatt att bryta upp från en våldsutövande partner. Uppbrottsprocessen beskrivs med tre faser. Den första, att bryta upp, är det fysiska uppbrottet och handlar om att den våldsutsatta kommer till en vändpunkt, så som exempelvis att det gäller livet för sig själv eller för någon annan och som gör att hen lämnar relationen. Den andra, att bli fri, handlar om frigörelsen från de känslomässiga banden till våldsutövaren. I denna fas går den våldsutsatta oftast igenom fyra steg; jag älskar hen, jag hatar hen, jag tycker synd om hen och jag känner ingenting. Den tredje fasen, att förstå, handlar om att definiera verkligheten som den är och att på djupet komma till insikt att man har varit våldsutsatt (Socialstyrelsen, 2016; Holmberg & Enander, 2014).

Definition av våld

Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill (Isdal, 2002) .

Olika former av våld

Fysiskt våld

Kan innebära att förövaren biter, river, drar i håret, bränner, skakar, håller fast eller knuffar. Kan också vara örfilar, knytnävsslag, slag med tillhyggen, sparkar, stryptag eller hotar med vapen.

Psykiskt våld

Kan handla om hot, tvång, trakasserier, glåpord och förföljelse. Den våldsutsatta kan också utsättas för kontroll och social isolering.

Latent våld

Är en påminnelse eller hot om tidigare våldstillfälle. Har stark koppling till det psykiska våldet och försätter den utsatte i samma trauma som vid det tidigare våldstillfället.

Sexualiserat våld

Kan innebära olika former av sexuellt påtvingade handlingar så som att tvinga den utsatta att se på pornografi, samlag utan samtycke, könsstympning, sexuella trakasserier samt att använda ett sexuellt kränkande språk, övertalning att delta i sexuella handlingar som den enskilde inte vill vara med på.

Materiellt våld

Är exempelvis att förövaren förstör ägodelar, river sönder viktiga papper eller foton för den våldsutsatta.

Ekonomiskt våld

Handlar om att förövaren kontrollerar ekonomin eller använder partnerns pengar, manipulerar eller lurar den utsatte att skriva på papper, exempelvis lånehandlingar.

Försummelse

Kan exempelvis bestå i att den utsatta inte får behövlig hjälp med mat, medicinering eller hygien. Den utsatta kan förvägras hjälp med att komma ur sängen, få för lite mat, för mycket eller felaktig medicin.

Våld riktat mot funktionsnedsättningen

Kan exempelvis vara handlingar som är direkt riktade mot själva funktionsnedsättningen hos den våldsutsatta och försvårar en redan utsatt situation. Våldsutövaren kan exempelvis flytta undan rullatorn eller ta ut batterierna ur hörapparaten.