Ingen tydlig koppling mellan lokalproducerad mat och cancerrisk i glasbruksområde

Det finns ingen tydlig koppling mellan cancer och lokalt producerad mat från ett glasbruksområde med förorenad mark, enligt en ny studie.

Hög konsumtion av vissa lokala livsmedel tycks kopplat till förhöjd risk för vissa cancerformer, men sambandet speglar troligtvis att exponeringen för föroreningar var högre förr, visar den nya studien som har genomförts av bland andra Linköpings universitet.

Glasriket i Småland har haft en omfattande glasindustri sedan 1700-talet, men på senare år har flera glasbruk lagts ner på grund av dålig lönsamhet. Samtidigt upptäckte myndigheterna att marken kring glasbruken var starkt förorenad av metaller, som arsenik, kadmium, och bly. Det blev ett hårt slag för turistnäringen i kommunerna Nybro, Emmaboda, Uppvidinge och Lessebo. Fynden väckte också oro hos befolkningen kring glasbruken, som undrade om de vågade äta grönsaker och bär från trakten.

Något förhöjda halter av metallerna har tidigare uppmätts i rotfrukter, grönsaker, svamp och bär i samma område. Mat kan också innehålla föroreningar som bildas vid ofullständig förbränning, polyaromatiska kolväten (PAH). Dessa ämnen kan ha flera negativa effekter på hälsan, däribland en ökad risk för cancer. I en tidigare studie såg forskarna att några typer av cancer var vanligare i glasbruksområdet jämfört med övriga Kalmar län och Sverige, men insjuknandet i cancer minskade över tid från 1970-talet till 2010-talet. Eftersom det finns många liknande förorenade områden både i Sverige och internationellt, ville forskarna bakom den aktuella studien undersöka om långvarig konsumtion av lokala livsmedel kan ha bidragit till cancerförekomsten i glasbruksområdet.

I studien ingick 2200 vuxna personer som bott inom två kilometers avstånd från ett glasbruk eller en glasbruksdeponi i Nybro och Emmaboda kommun under minst fem år under perioden 1979–2004. Deltagarna besvarade en enkät om uppskattad långvarig konsumtion (under 20–30 år) av lokala livsmedel och forskarna samlade in registerdata om cancerförekomst. Studien var en fall-kontrollstudie, där forskarna jämför gruppen som fått cancer med gruppen som inte blivit sjuka, och ser om matvanor och andra faktorer skiljer sig åt mellan grupperna. En del av studiedeltagarna lämnade blodprov, som forskarna mätte nivåerna av kadmium, bly och arsenik i. En markör för PAH mättes i urinprover.

Trots att höga nivåer av arsenik, kadmium och bly uppmätts i marken tidigare, verkar det inte som att befolkningen har en ovanligt hög exponering för föroreningarna i dag. Det visade sig nämligen att nivåerna av dessa metaller och PAH i blod respektive urin hos studiedeltagarna som grupp var i samma nivå, eller bara något högre, jämfört med andra grupper i Sverige. Forskarna tror att den lägre exponeringen i dag kan förklaras av att utsläppen av föroreningarna generellt var högre förr.

När forskarna tittade närmare på studiedeltagarnas kost, fann de dock ett samband mellan hög konsumtion av lokalt odlade rotfrukter och grönsaker och högre nivåer av kadmium och PAH. Det fanns också ett samband mellan hög konsumtion av lokal fisk, lamm, kyckling samt viltkött och högre halt av bly i blodet.

I studien fanns också ett samband mellan förhöjd risk för vissa typer av cancer och långvarig hög konsumtion av lokalproducerat kött och lokalfångad fisk. Att ha bott i glasriket under sina fem första levnadsår var också kopplat till högre risk. Men att det finns ett statistiskt samband, måste inte innebära att konsumtionen av dessa livsmedel orsakat den förhöjda risken att utveckla cancer.

– De samband vi kan se i denna studie mellan hög, långvarig konsumtion av vissa lokala livsmedel och vissa cancerformer speglar sannolikt en högre exponering under första delen av 1900-talet, när utsläppen från glasbruken var större. Om konsumtion av lokala livsmedel bidrar till utveckling av vissa cancerformer, så är bidraget sannolikt mycket lägre i dag än tidigare. Det är inte farligt att äta lokalproducerad mat ibland, men det är ändå viktigt att man sköljer grönsaker och att man inte odlar direkt i jord som innehåller glasrester, säger Ingela Helmfrid, doktorand vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, IKE, och biolog vid Arbets- och miljömedicin, Region Östergötland.

Även tidigare kända riskfaktorer för cancerutveckling, som rökning, fetma och cancer i släkten, var som förväntat associerade med en förhöjd cancerrisk i studien.

– Cancerrisken för den enskilde individen i det studerade området är låg. Det finns flera faktorer som påverkar cancerutveckling och det tar lång tid att utveckla cancer, säger Ingela Helmfrid.

Forskarna kommer att arbeta vidare med forskningen. De planerar att undersöka om det finns samband mellan exponering för metallerna och andra sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdom, diabetes, njursjukdom och benskörhet.

Forskningen har genomförts i samarbete med Karolinska institutet och Linnéuniversitetet, och i dialog med Glasrikeuppdraget, Statens geotekniska institut (SGI), Region Syd, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och länsstyrelserna i Kalmar och Kronobergs län, samt kommunerna Nybro, Emmaboda, Lessebo och Uppvidinge.

Artikeln: ”Exposure of metals and PAH through local foods and risk of cancer in a historically contaminated glassworks area”länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, Ingela Helmfrid, Stefan Ljunggren, Reza Nosratabadi, Anna Augustsson, Monika Filipsson, Mats Fredrikson, Helen Karlsson och Marika Berglund, (2019), Environmental International, publicerad online 15 juli 2019.

För mer information, kontakta gärna:

Ingela Helmfrid, doktorand, ingela.helmfrid@regionostergotland.se, 010-103 14 25

Helen Karlsson, docent, helen.m.karlsson@liu.se, 010-103 14 43