Miljöfarlig verksamhet

Med miljöfarlig verksamhet menas all verksamhet med utsläpp till luft, vatten eller mark, eller användning av mark, byggnad eller anläggning som utgör en olägenhet för människors hälsa eller miljö. Definitionen finns i 9 kap 1 § miljöbalken.

För att miljöfarlig verksamhet ska kunna bedrivas förutsätts att mark, vatten och fysisk miljö används på ett så hållbart och uthålligt sätt som möjligt.

De flesta miljöfarliga verksamheter kräver tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken för att få drivas. Verksamhetsutövaren ansvarar för att prövning sker. En förteckning över vad som räknas som tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter finns i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Tillståndsplikt betecknas med bokstaven A eller B i ovannämnd bilaga. A innebär prövning hos Mark- och miljödomstolen och B innebär prövning hos Länsstyrelsen. I båda fallen är miljö- och byggnadsnämnden remissinstans. Du hittar mer om vad som ska ingå i en tillståndsansökan och hur ärendegången är på Länsstyrelsens webbsida.

Anmälningsplikt enligt miljöbalken betecknas med bokstaven C i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det innebär att en formell anmälan, med visst krav på innehållet, ska inlämnas till miljö- och byggnadsnämnden i god tid innan en verksamhet/åtgärd är tänkt att påbörjas.

Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet ska hela tiden planera och kontrollera sin verksamhet. Syftet med egenkontrollen är att minska risken för miljöpåverkan. Det är verksamhetens storlek och typen av verksamhet som avgör hur omfattande egenkontrollen måste vara. För tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter gäller mer precisa krav, enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll.